50/30/20-regeln

Mina fasta kostnader tar nästan 60 procent av det som kommer in. För min del är 50/30/20 – hälften till behov, nästan en tredjedel till det du vill ha, en femtedel till sparande – alltså snarare 60/30/10. Regeln är lätt att räkna ut och svår att följa, och det är inte alltid ditt fel. Den här sidan går igenom hur den fungerar, hur du sorterar dina poster rätt, och var den går sönder i en svensk ekonomi.

Vad regeln säger

Dela upp din inkomst efter skatt i tre delar:

• 50 % behov – det du måste betala för att bo, äta, ta dig till jobbet och fullgöra avtal du redan skrivit.
• 30 % önskningar – allt du skulle kunna säga upp i morgon utan att livet rasar.
• 20 % sparande – buffert, pensionssparande och amortering på lån.

Regeln är betydligt mer känd utomlands än i Sverige, och kommer från boken All Your Worth (2005) av Elizabeth Warren och Amelia Warren Tyagi. Poängen var aldrig att 50, 30 och 20 är magiska tal, utan att du behöver en siffra att jämföra med. Utan en jämförelsepunkt är det omöjligt att avgöra om hyran är hög eller nöjeskontot stort – det känns bara som att pengarna tar slut.

Uträkningen

Utgå från vad som faktiskt landar på kontot, inte från lönen före skatt.

Med 25 000 kr in på kontot blir det 12 500 kr till behov, 7 500 kr till önskningar och 5 000 kr till sparande. Räkna ut dina tre tal först, innan du tittar på vad du faktiskt gör av med – annars anpassar du omedvetet talen till verkligheten i stället för tvärtom.

Så sorterar du posterna

Det är här folk kör i diket, för gränsen mellan behov och önskning är inte den mellan tråkigt och roligt. Frågan är vad som händer om du slutar betala.

• Hyran är ett behov. Den större lägenheten än du behöver är ändå ett behov så länge du bor i den – kontraktet är skrivet.
• Mat hemma är ett behov. Lunch ute varje dag är till största delen en önskning.
• Mobilabonnemang är ett behov. Det dyraste abonnemanget är det inte.
• Resan till jobbet är ett behov. Bilen kan vara det, beroende på var du bor.
• Försäkringar är behov. Strömmande tjänster och träningskort är önskningar, även när de dras automatiskt.
• Amortering är sparande, inte en kostnad – den bygger upp ett värde du äger. Räntan är däremot ett behov, för den försvinner.

Den sista raden är den som oftast blir fel, och den är värd att göra rätt: delar du upp lånebetalningen i ränta och amortering flyttar amorteringen över till 20-procentsdelen, och den delen blir plötsligt mycket lättare att nå. Många sparar redan mer än de tror.

Regeln sorterar på nödvändighet, inte på regelbundenhet

Om du har läst guiden om vad som ska ingå i en hushållsbudget har du redan delat in utgifterna i fasta, rörliga och ojämna. Det är en annan axel än den här, inte en konkurrerande indelning. En fast kostnad kan vara en önskning, och en ojämn kostnad som tandläkaren är ett behov.

Du behöver båda indelningarna. Den ena säger vad du inte får glömma, den andra vad fördelningen borde vara.

Det ojämna måste in i de 50 procenten

Här finns ett fel som får regeln att se uppfylld ut medan ekonomin ändå spricker: att bara räkna med de utgifter som kommer varje månad. Tandläkaren, bilbesiktningen, däckbytet och årsfakturorna är behov, men de syns inte i den månad du råkar räkna.

Lägg ihop vad de kostar på ett år, dela med tolv, och lägg beloppet i behovsdelen varje månad – även de månader ingenting inträffar. Annars äter de ur nöjesdelen eller, vanligare, ur sparandet den månad de kommer.

Var regeln går sönder i Sverige

Regeln är amerikansk och skrevs i en ekonomi där sjukvård, skolgång och pension i hög grad är privata utgifter. Räknat på en svensk inkomst efter skatt betyder det att behovsdelen i original innehöll poster som här redan är betalda via skatten. Omvänt har vi poster som regeln inte känner till.

• Boendet. I storstadsregionerna kan hyran ensam ta en stor del av inkomsten. Då återstår för lite av de 50 procenten till allt annat som ska dit, och regeln går inte att följa hur man än gör med nöjeskontot.
• CSN. Studielånet är ett behov i betalningsdelen och en amortering i sparandelen samtidigt. Dela upp det precis som ett bolån: räntedelen till behov, resten till sparande.
• Amorteringskravet. Har du bolån med amorteringskrav är en del av dina 20 procent redan bestämd av någon annan. Det är inte ett problem, men det är värt att veta – sparandet är mindre fritt än talet antyder.
• Låga inkomster. 50 procent av en liten inkomst räcker helt enkelt inte alltid till behoven. Då beskriver regeln ett mål, inte en möjlighet, och att mäta sig mot den gör mest skada.

Och lägg märke till en sak i mitt eget exempel högst upp: de nästan 60 procenten är mina fasta kostnader. Regeln mäter behov, och maten är ett behov utan att vara en fast kostnad. Min behovsandel är alltså högre än 60 – hur mycket högre vet jag inte förrän jag räknat om efter regelns indelning i stället för efter min egen.

Det är värt att göra innan du jämför dig med 50-procentstalet. Känner du igen dig i en siffra kring 60 är risken stor att du, precis som jag, tittar på fel hög.

Slutsatsen är inte att regeln är oanvändbar. Den är att talen 50, 30 och 20 är en startpunkt att justera, inte ett facit att misslyckas mot.

Använd den som mätare, inte som budget

Det regeln är riktigt bra på är att svara på frågan "är det något som är orimligt stort?". Räkna ut din faktiska fördelning en gång och titta på avvikelsen.

• Är behoven 70 procent är det boendet eller bilen som måste förändras. Ingen mängd sparad fika tar igen det.
• Är önskningarna 45 procent går det att åtgärda i morgon, utan att något stort i livet behöver ändras.
• Är sparandet 0 procent är det den siffran som ska flyttas först, innan de andra två – lägg den som en post direkt efter inkomsten i stället för att hoppas på att något blir över.

Som löpande budget är regeln däremot klumpig. Tre stora högar säger inte vad som hände när nöjesdelen tog slut den 18:e. Det gör en budget per kategori, och ett tal för hur mycket du har kvar just i dag.

Nästa steg

När fördelningen är satt är frågan vad du har kvar att röra dig med. Behovsdelen och sparandet är ju redan intecknade. Hur du räknar om det som återstår till en siffra per dag står i guiden kvar att leva på.